Vilken dag!

Idag vaknade man efter en mycket god natts sömn och tänkte att detta kan nog bli en ganska trevlig och skön dag. Vad man hade missat var att Annicas "flunsa" gottat till sig under natten och idag var hon riktigt risig.

Inte mycket att be för utan kreativiteten fick sätta igång för att sysselsätta våra små "änglar".... haha!

Inledde därför med att bjuda in Filip och Maja på en morgonpromenad i det för ovanlighets skull väldigt fördelaktiga vädret. Så efter att Albin badat pälsade jag på båda gossarna för vinterkylan och sen bar det av. Rundturen innehöll både matning av ankor och besök på slottet (Albin kallar en gammal hamnruin för det!) innan vi via chokladbollsköp på cafét hamnade på lekplatsen.

Där var det gunga och pizzabak som gällde och Maja assisterade gärna pizzabagarn.

Vi träffade även dagiskompis Svante innan det vasr dags att bege sig hemmåt igen.

Väl hemma igen fixade jag och Albin mat, pasta och korv såklart när han fick bestämma....

 Annica som vid det här laget kändes ännu sämre ville inte alls ha någon mat och fick istället gå och sova några timmar.  zzzzzzzzz!

Klockan fyra var det dags för nästa aktivitet på programmet. Denna gången fick oliver stanna hemma hos mamma ( sov som tur var hela tiden!) medan jag tog med mig Albin in på handbollen.

Man var lite nervös eftersom Albin inte var direkt intresserad senast vi var iväg för ca 1 år sedan. Denna gång var han däremot riktigt på G. Satt först chockad av den höga musiken och alla människor (idag 1300 st, bra jobbat!), men han kom snart igång med klappar och dans där i stolen.

Tydligen hade han lagt på minnet att det fanns en racerbil i cafeterian senast vi var där så när det började krypa i benen framåt slutet av matchen ville han ner och köra. (hur kan han komma ihåg det efter 1 år?)

Dock såg vi klart hela matchen och aldrig har jag fått så många frågor under en och samma match. Pappa, vem är det? Varför gör dem så? Vad hände med honom?

Han passade även på att berätta om att han skulle spela där när han blev stor och då skulle han kasta bollen rakt upp i taket.....

Efter matchen blev det 15-20 minuter vid racerbilen innan vi åkte hem igen. Självklart var det inte tillräckligt mycket tid vid bilen, men annars hade vi nog suttit där än.

Nu sover alla på sina respektiva platser i huset och jag hoppas att Annica likt magi blir bättre tills imorgon då hon är själv med grabbarna. Ingen höjdare att ta hand om dem om man själv inte är i trim.....

Sov gott...

/En trött Pappa!