No5

Alla inlägg den 30 december 2008

Av Fam A&O - 30 december 2008 10:42

Ni har säkert läst Marcus inlägg av Olivers ankomst, så nu ska jag skriva om hur jag upplevde det.


23 dec var vi på nytt ultraljud för att kolla Olivers hjärtljud. Där såg barnmorskan att jag hade värkar..... Hmmm känner du inte dom?? Jag kände inte ett skvatt. Hon trodde på en intressant jul och det blev det verkligen.


Senare på kvällen åkte vi till svärmor & svärfar på middag. Nu började det kännas konstigt och mådde inte alls bra. Vi tackade för oss lite fint och åkte hem. Min enda önskan var att inte föda på julafton för den ville jag ha med Albin.


24:e dec - klarade natten. Verkade som vila hjälpte. Varför tror man alltid man ska föda på natten? Tog mig igenom julafton, men värkarna började komma och gå under hela dagen. Men det var så kul att få se Albin på julafton! Vilken lycklig kille som fick SÅÅÅ många paket. Vi bad syrran stanna över natten för nu kände jag att detta är inget falskt alarm. TACK SYRRAN för att du stannade.


25: dec kl.05.00 vi kommer in till förlossningen. Värkarna är väldigt täta.

Vi är alldeles ensamma på förlossningen när vi kommer in, så vi får deras nya fina förlossningsrum. Vet att det finns två nya rum. När dom säger att det är rum 13 går tankarna direkt till en kompis som nyligen fick barn i det rummet, men för henne hade det tagit 27 TIMMAR!



Undersökning av barnets hjärtljud med tratt!! Vart har jag hamnat? Vill föda på Danderyd....... Har dom verkligen den rätta kompetensen?


Tog en dusch, men ganska så snart ville jag ut till min "kompis" lustgasen. Värkarbetet fortskred som det skulle och jag stod upp, låg på sidan gjorde allt för att skynda på proceduren. Hörde att barnmorskorna började diskutera barnets hjärtljud och läkare kallades in. Oliver klarade inte av värkarna, så det var bara en sak att göra "akut kejsarsnitt". Jag som absolut inte ville bli snittad. Nu hade jag verkligen inget val. Ville inte riskera livet på Oliver. Är så tacksam för att barnmorskan på mvc berättat om akut kjesarsnitt på föräldrautbildningen. För det går undan! In kom en massa läkare. På med något larm som tjöt i hela sjukhuset och full fart genom korridoren till opertionssalen. Minns att jag kom in i opertionssalen mitt i en värk och frågade efter lustgasen, men det tog inte många sekunder innan jag var i en helt annan värld.



Dom fick ut Oliver snabbt. Han låg lite för långt ner för kejsarsnitt och för långt upp för att jag skulle hunnit krysta ut honom, så min livmoder gick sönder när dom plockade ut Oliver och opertion krävdes om man ska kunna får barn igen..... Hade dom känt mig hade dom inte behövt laga den - för här blir det inga fler barn! Är faktiskt tacksam att dom tog beslutet att laga livmodern. Hade känts konstigt om läkarna hade bestämt den saken åt mig. Det blev en opertion på fem timmar och jag förlorade en massa blod. Tre eller fyra läkare hade blivit inkallade för att hjälpa till! Tack för att ni fanns tillgängliga så snabbt!



När jag vaknade trodde jag att det hade gått några minuter, men det hade gått flera timmar. Ganska groggig och en massa slangar och nålar överallt. Första tanken - var är Oliver? Klarade vi det? Det tog inte många minuter efter att jag hade vaknat som Marcus kom med guldklimpen! Vilken lättnad!



Efter ett tag fick jag åka tillbaks till förlossningsrummer där Marcus & Oliver väntade. Så skönt att se dom igen.



Där fick vi stanna ett bra tag innan vi fick åka ner till BB. Men oj va ont jag hade! Hur ska man klara detta? Fick en massa smärtstillande.


Väl på BB var det stort projekt att byta säng. Kunde inte röra mig för smärtan var enorm. Kände mig som 100 år för jag kunde abslout inte stå på benen.


När det var dags för toalettbesök första gången var jag tvungen att ha hjälp av två barnmorskor. Väl på toaletten svimmade jag. Tänk att folk vill jobba med detta! Usch, kändes förnedrande att inte kunna gå på toaletten själv - hur ska detta sluta?


Men redan dag tre var smärtan bättre och det känns som man hämtar sig ganska så snabbt ändå. Får man välja så helt klart en "vanlig förlossning" inte kjesarsnitt, men nu har man gjort båda. Det blir ingen träning på ett halvår och inga tunga lyft på ett tag, så nu lär man väl se gravid ut ett bra tag :-).


29:dec fick vi komma hem! Underbart att få komma hem igen till familjen. Längtan efter Albin var STOR! Världens bästa storebror.



Han vill klappa, krama och pussa bebisen hela tiden! Han är bara för go!

Marcus får dra ett stort lass här hemma nu till en början, men hoppas snart vara i form igen, men får nog inse att det kommer ta tid! Frustrerande!



Vi får vara tacksamma att allt ändå slutade gott!!


Och ett STORT STORT TACK till mamma & pappa och syrran som tog väl hand om Albin dessa dagar!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15 16 17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

No5:s gästbok


Skapa flashcards