Ja en sak är säker och det är att jag är världens lyckligaste pappa idag!!

Men vilken pers det är med hela den här karusellen. Jag var helt övertygad om att man skulle ha nytta av att man gjort detta en gång tidigare, men det kan man glömma.

Annica hade värkar hela julafton och jag frågade henne hela kvällen om hur hon kände sig och hon var helt övertygad om att vi skulle åka in till förlossningen inom ett dygn. Och mycket riktigt........

Vi hade förberett moster Maria på att det var nära och därför skulle hon sova över hos oss efter julafton. Jag och Annica gick också och la oss men vi kände ganska snart att detta inte skulle bli någon natt med sömn eftersom värkarna börjat komma igång allt intensivare.

Annica var uppe från och till och ingen av oss sov något även om vi låg och "vilade" i sängen. Vid 04.00 var det ordentlig fart på värkarna som både kom oftare och starkare så det blev till att ringa förlossningen och anmäla att vi nog snart skulle komma in. Väskan var redan packad och Albin vaknade och undrade vad det var som höll på att hända. Vi förklarade läget och bar ner honom till Maria i gästrummet där han slocknade direkt.

Vi satte oss i bilen och körde in.....

Tack Maria!

05.00

Ankomst/incheckning på förlossningen. Det vägdes , mättes och kollades. Allt enligt sedvanliga rutiner. Annica ville gärna sätta sig i duschen en stund så så blev det också.

06.00

Nu var värkarna riktigt igång och öppningsskedet gick fort framåt. Annica jobbade på bra, men fick mer och mer ont. (Vad jobbigt det är att se någon man älskar ha så ont.)

Barnmorskan hade hela tiden extra koll på hjärtljuden som hon tyckte var lite oregelbundna och inte riktigt återhämtade sig mellan värkarna. Hon beordrade Annica i olika ställningar för att på så sätt hitta ett läge som lillen skulle reagera bättre på. Men det fungerade inte riktigt och en läkare tillkallades.

07.00

Nu var läkaren på plats och nu gick allt väldigt snabbt......

07.04

Läkaren säger att hjärtljuden inte är bra nog för att fortsätta den "vanliga" förlossningen och beordrar att de skall plocka ut bebisen.

Jag berättar det för Annica som gör tummen upp.

07.05

Hela salen fylls med diverse läkare och sjuksköterskor, narkosläkare mm och sedan drar de iväg till operation med repliken "stanna här, vi återkommer".

Jaha, där satt man då helt ensam och funderade på vad som egentligen hände. Vad händer nu? Är det någon fara för bebisen? Hur lång tid tar det?

Tänkte faktiskt inte på Annicas tillstånd just i detta skedet.......

Det kommer in en sjuksköterska och frågar om ja vill ha något att äta eller dricka. Och säger också att "är du orolig?"

Eehh NEJ. Det är bara min sambo och son som hastigt dragits iväg för att akut förlösas. Vad tror du sjuksyrran?

07.14

Oliver kommer ut!

07.15

Barnmorskan kommer tillbaka och säger att bebisen nu är ute och att jag skall följa med för att träffa honom. På med gröna operationskläder och sedan iväg till salen med min son.

På vägen dit kunde jag inte hålla tillbaka tårarna riktigt. Antagligen var det lite av nervositeten som släppte just där i gången mellan salarna.

Och där låg han inbäddad i lite handukar. Han var så fin. Man hade ju en bild framför sig efter den första förlossningen man var med om för tre år sedan då Albin var lite skrynklig  och sånt. Men här låg en lite docka!

Tårarna kom smygande lite igen när man fick lyfta upp honom och hålla han i sina armar. (det var så många tankar som kom upp i huvudet när de hade rullat iväg från förlossningssalen en kvart tidigare som nu kunde strykas)

07.23

Tillbaka med Oliver i förlossningssalen. Han sov så gott!

Nu kom mina tankar på Annica. Hur är det med henne? Vad händer med henne? Det kan väl inte vara någon fara med henne? Varför har ingen sagt något om hur hon mår?

Där satt man bara i sin stora svarta fåtölj och väntade. Sörplade lite på den körsbärssaft som serverats och tryckte även i mig en banan som jag hade haft med mig.

08.31

Barnmorskan kommer tillbaka och säger att operationen håller på och att rapport kommer när de vet något mer.......... Men att jag skall räkna med att det tar någon eller några timmar!

12.13

Barnmorskan kommer in igen och säger att det tillstött en del saker under operationen, men att allt nu var klart och att det hade gått bra. Annica hade tappat en hel del blod men var nu uppkörd till uppvaket.

De skulle ringa därifrån när det var dags för henne att vakna.

Så jag slog mig åter ner i min stora svarta fåtölj och väntade och väntade.

man hade ju gjort några timmar i den vid det här laget.

Dessutom började tröttheten komma krypande. Hade vid det här laget varit vaken i 28 timmar!

Här satt man med sin nyförlöste och sovande son......... och väntade!

13.47

Barnmorskan kom in och sa att Annica vaknat och att vi skulle upp och hälsa på så att hon fick träffa Oliver.

13.54

Där satt vi alla samlade. Annica var fortfarande lite groggy efter att precis vaknat upp ur narkosen, men väldigt glad över att få se vårt nytillskott!

Vi satt där en bra stund och bara mös!

14.30

Tillbaka i förlossningssalen. Jepp, i den stora svarta fåtöljen med min son sovandes ömsom brevid mig ömsom i min famn. (ville ju snuffa på honom lite då och då!)

Nu fick jag också lite mat serverat. Slottsstek!!

Varför är det alltid slottstek på sjukhus?

16.12

Äntligen kom Annica ner till oss i salen igen. Lite piggare, men fortfarande tagen och trött.

Riktigt skönt med lite sällskap efter drygt 11 timmar själv där i salen!

Nu fick vi besked om att vi skulle vara kvar här minst 4 timmar innan vi skulle få komma upp till bb. (vad betyder bb egentligen?)

21.43

Uppe i vår sal på bb. Oliver hade sovit nästan hela tiden. Med uppehåll endast för något enstaka matintag.

Nu var man ganska trött och´riktigt sugen på att sova (38 timmar sedan!)

Men nu ville inte Oliver sova?????

Nope, han skulle helt plötsligt var uppe och nyfiket kolla och "prata".

Jaja, de är ju inte vakna så länge i den här åldern. Så har man varit vaken så länge kan man väl var vaken en timme till.

Tiden gick men han ville "inte" sova!

01.36

Barnmorskan kom in och plockade med sig Oliver så att vi skulle få sova.

Och det tog inte många sekunder innan jag hade knoppat in. Vaknade inte ens när det sprang in morskor och sköterskor under natten....hmm!

09.15

Vaken igen! Oj vad tungt man sovit....(men välbehövligt)

Nu fick vi in vår lilla guldklimp igen.

Nu började man tänka på sin andra guldklimp som hade sovit hemma hos mormor och morfar också. Man fick lite dåligt samvete på ett konstigt sätt, men det tänker jag inte skriva om ikväll.

Vill även passa på att tacka alla barnvakter uppe i Broby som tagti hand om Albin under dessa hektiska dagar.

Nu är det lördagkväll och jag sitter här hemma igen med Albin som jag hämtat uppe i broby i förmiddags och vi har lekt, busat och myst hela kvällen. Han var så glad över att fått träffa "sin lillebror" idag.

Han kallar ju honom för "svampbob".... haha!

Så glad och tacksam man är att man har en så fantastisk sambo och två så fina barn!

Citerar Albin från idag "Vi har det så bra vi i får familj och vi älskar varandra"

"Jag älskar pappa, älskar mamma och älskar bebisen"

Jag älskar er över allt annat, PUSS!